Resultat av studie (med intervjuer)

Brottsling, förbrytare, lagbrytare, skurk, bandit - ett antal benämningar på dem som hamnat i den kriminella banan och begår brottsliga handlingar. Det kan bottna sig i en skakig uppväxt, i social misär och utanförskap där vägarna att välja är få, bland släktingar med foten i ett kriminellt liv, droger, svag känslomässig anknytning eller bristande impulskontroll - listan på orsaker och teorier är lång. Men då kan man tycka sig att individer i Uppsala, Stockholm och Göteborg har stora möjligheter - i princip i hela Sverige. Gratis skolgång, socialmyndigheter och yttrandefrihet är endast tre faktorer som öppnar upp för större möjligheter än vad många andra länder gör för befolkningen. Ändå hamnar många i just den kriminella banan, många med vilja och många på grund av andra anledningar. Även om möjligheterna till ett bättre liv finns så finns det fler faktorer än detta som spelar en roll i varför individer hamnar i den kriminella banan. Levnadsvillkoren i hemmet eller områdena individerna bor i kan fortfarande vara dåliga och detta anses ha stor betydelse och påverkan till varför någon blir kriminell. 

När frågan “Varför tror du att man blir kriminell?” och frågan “Varför blev du kriminell?” ställdes till intervjupersonerna blev det olika svar, dock var en gemensam faktor som lyftes fram i deras svar de snabba och lättförtjänta pengarna samt drogerna;

Kille, 18år: “Det beror helt på från person till person, vissa hamnar i den banan pga att deras föräldrar och andra släktingar är inne på den kriminella banan och att de ser upp till de personerna… Eller så hamnar man i den banan om man umgås med människor som redan är i den banan och de påverkar en.. det beror på. Jag själv hamnade i den banan pga, ja, umgänge då - det har smittat av sig på mig. Sen är det dom snabba pengarna och drogerna som lockar mig.. ja i princip allt med kriminalitet, adrenalinet i bråk och allt.”

Kille,19år däremot menar att det inte är pengarna och drogerna som lockar honom, utan gemenskapen och känslan av att vara en familj - samhörigheten han känner att han inte fått i hemmet. “Ingen förstod mig hemma, jag kände mig som det svarta fåret. På gatan kunde jag hitta många som var som mig och förstod sig på mig… det slutade med att jag levde på gatan med alla andra grabbar som hamnat i samma sits”.

Kille,19år var den personen vars svar på denna fråga skilde sig från de andras. De andra intervjupersonerna lade vikt på drogerna och de snabba pengarna, adrenalinet i alla olika handlingar i den kriminella världen, medan han menade att det var pga samhörigheten med liksinnade personer. Dock lyftes någonting som var gemensamt för dem alla i denna fråga vilket var att försäljningen utav droger mm. var pga att de inte har en annan väg att gå då de känner att de inte passar in i den resterande delen utav samhället - den med utbildning och ett vitt jobb. Kille,22år förklarar sin syn på detta genom att svara “varför ska jag skaffa mig utbildning om jag lär mig av livet? Varför ska jag skaffa mig ett jobb med vita pengar om jag kan få det dubbla med svarta pengar? Jag hade ingen chans i skolan, jag fattade ingenting. Fick IG i nästan alla ämnen och ingen hjälpte mig. Man blir bara en robot om man lever det vanliga Svensson-livet - jobba, sova. Jag kan njuta av mitt liv i alla fall. Jag har mina egna arbetstider och frihet. Men det är en risk, är du oförsiktig kan det tas ifrån dig på en sekund.”

Kille,25 talar också om umgänget, att det har mycket stor påverkan över hur man formas som individ: “Man blir som man umgås.. Jag har alltid umgåtts med personer som har vart i de kriminella kretsarna och de har alltid varit mycket äldre än mig. De påpekade alltid att jag var som dem och mycket äldre i psyket än vad jag var fysiskt, inte som de andra snorungarna. Jag såg upp till dem väldigt mycket, men när min pappa gick bort förstördes mitt liv - det var då jag började göra som de äldre jag umgicks med och jag begravde mig i den kriminella världen. Deras liv började spegla mitt liv, men jag har aldrig varit ett grupptrycksfall, jag gjorde och gör mina val själv. Sen finns det de som knarkar och rånar folk bara för att de blir tillsagda eller för att vännerna gör det, men sån är inte jag.”

Människan är ett socialt djur och man kan säga att det nästan är en överlevnadsinstinkt att vi människor anpassar oss efter omgivningen, både socialt och fysiskt. Alla individer, med undantag de med sjukdomar som försämrar förmågan att orientera sig socialt i samhället, gör detta - oavsett om man märker av det eller inte.

Redan under antiken kunde människan se detta hos sig själva. Aristoteles, en filosof som levde under 384-322 f.Kr. förklarar människans sociala funktion och dess betydelse så här:

“Människan är av naturen ett socialt djur, en individ som är asocial naturligt och inte av misstag antingen under vårt varsel eller mer än människa. Samhället är något som föregår individen. Den som antingen inte kan leva det gemensamma livet, eller är så självförsörjande som det inte behövs, och därför inte kan ta del av samhället, är antingen ett djur eller en Gud”.

I intervjupersonernas svar kan man även koppla faktorerna och anledningarna till både strainteorin och kontrollteorin. Umgänget hade enligt dessa 6 intervjupersoner stor betydelse till varför man blir som man blir och i detta fall kriminell, vilket kan kopplas till kontrollteorin som menar att betydelsen av sociala band är den grundläggande faktorn. Intervjupersonerna lyfter även att de kände att de inte passade/passar in i det resterande samhället, att de inte ser några möjligheter i det vanliga och lagliga livet, att de är utstötta och att det är pga utanförskapen de hamnat där de hamnat.

Stora gemensamma faktorer hos de 6 killarna som intervjuades var att de alla kommer ifrån en lägre klass, några av dem hade knappt några pengar att leva på alls medan de andra hade det lite bättre ställt ekonomiskt men levde fortfarande knapert. De kommer även från mer eller mindre större familjer med ett flertal syskon och ett trångt boende i områden där ungdomsbrottsligheten är större än i andra områden.

“Vi hade det väldigt dåligt ställt ekonomiskt, vi bodde fan 9 personer på 3 rum..” Kille,19

“Vi hade så att vi klarade oss och vi bodde rymligt, tills jag fick fler syskon och det blev väldigt trångt i lägenheten, då var man ute istället för att trängas hemma” Kille,18

“Vår ekonomi räckte precis till oss, vi var 5 barn på en mellanstor lägenhet så det blev trångt. Området jag växte upp i skulle jag aldrig låta mina barn växa upp i däremot..” Kille,25

“Min familj hade knappt pengar, jag tjänade på gatan och fick lägga ut till familjen så att vi kunde äta 3 gånger om dagen iaf.. Vi bodde trångt, 4 barn på en sjukt liten lägenhet i en av Stockholms förorter” Kille,20

Här ovan tas det upp från fyra utav de sex intervjupersonerna hur de hade det ställt ekonomiskt och hur levnadsförhållandena i allmänhet såg ut. Alla dessa individer har vuxit upp i det så kallade miljonprogrammet. Miljonprogrammet kallas det förslag som gick igenom under 50-talet, vilket var att på en period av bara 10 år (1965-1975) bygga minst en miljon nya bostäder i Sverige. Dessa byggnaders arkitektur var inspirerade utav det dåvarande Sovjetunionens bostadsbyggnader och sågs som en snabb och effektiv lösning på den rådande bostadsbristen. Efter 10 år hade över en miljon nya bostäder rest sig runt omkring i Sverige. Dessa var inte riktade mot någon speciell samhällsklass, men snart stod många av bostäderna tomma som reserver. Inte långt efter att de stått tomma började lägenheterna fyllas av hushåll med sociala problem och av nyligen invandrade från andra länder. Det tog inte lång tid innan husens fysiska miljö började kritiseras, dock kritiserades även människorna som nu bodde i dessa områden exempelvis utav massmedia. I median togs det upp saker som att den dåliga miljön i områdena ansågs skapa omoraliska och farliga människor samt att kriminalitet och sociala problem hamnade i fokus. Miljonprogrammen blev snabbt kopplat till social misär och allmänt dåliga levnadsförhållanden.

Detta om miljonprogrammens utveckling till “problemfyllda” områden, som de är kända för i media, exempelvis områden som Gottsunda i Uppsala, Husby i Stockholm eller Angered i Göteborg, kan det dras paralleller ifrån till exempelvis strainteorins förklaring till varför individer blir kriminella. Här skedde det en enorm förändring i samhället, bostäderna byggdes och fylldes sedan då de stod tomma med problematiska hushåll och individer invandrade från andra länder. Strainteorin menar att denna stora samhällsförändring eller förändringen i den sociala strukturen har lett till ojämlikhet vilket anses vara den främsta orsak till skillnader i brottslighet. Genom att fylla bostäderna med hushåll av de lägre samhällsklasserna, problematiska hushåll och även hushåll som är nya i landet bidrog det till utanförskap och ett integrerat samhälle. Ungdomarna i områdena som hamnat i den kriminella banan kände sig bortglömda från de resterande samhället då en grov lucka hade bildats mellan dem och de övre klasserna. Nedanför följer tre citat som tre utav intervjupersonerna tagit upp i intervjuerna gällande utanförskapet och ett integrerat samhälle.

“Man ser tydligt att det är vi och dom. Regeringen och de övre klasserna ser ner på oss som om vi vore ett tuggummi under deras skosula” Kille,23

“Områden såna som mig växer upp och bor i formar oss. Om jag hade vuxit upp i nåt rikemansområde skulle jag aldrig vart ute på gatan och baxat bilar och allt det där” Kille,20

“Man är utstött från resten av samhället det är man, så man går ihop med de andra utstötta” Kille,22

Människan kan ses som en aktivt handlande varelse där hennes resurser och förutsättningar att utnyttja resurserna bestämmer dess möjligheter och livschanser, men för barn och ungdomar blir det snarare föräldrars eller uppväxtfamiljens resurser som är av betydelse. Individer som växer upp i hushåll med lägre klasstatus har mindre resurser att röra sig med än vad de i högre klasshushåll har, vilket gör att deras liv blir mer begränsat. Som tidigare nämnt  ser strainteorin just skillnader i resurser och möjligheter mellan olika samhällsgrupper som en orsak till kriminalitet. Men även om strainteorin och kontrollteorin skiljer sig åt är de variabler som används för att mäta sociala kapital och humankapital delvis samma som mäter resurser: socioekonomisk status, etnicitet, byte av skola pga flytt, splittrad familj etc. Personerna som intervjuades visade sig ha väldigt lika bakgrund. De alla växte upp i lägre samhällsklasser, i trånga boenden i områden som är en del utav miljonprogrammet, med splittrade familjer och utländsk bakgrund. Det handlar inte om att de invandrade har någon sorts kriminell gen, som Jerzy Sarnecki också menar inte existerar, utan det handlar om att de kommer till ett land där de i de flesta fall inte kan språket eller inte har något jobb. Detta begränsar deras resurser att röra sig med, vilket sedan påverkar deras barn då det i deras fall blir föräldrarnas resurser som är av betydelse för deras liv. Ännu ett exempel kan vara en svensk familj där de två föräldrarna har helt olika klassbakgrund och helt olika mycket resurser att röra sig med. Om de nu skiljer sig och ett utav deras (exempelvis) två barn får växa upp med föräldern från den lägre klassen som nu kanske är arbetslös en större period och det andra barnet får växa upp med den förälder med högre klass och ett välbetalt arbete - hur kommer dessa barn att bli då de växer upp? Det menas inte att en individ blir kriminell så fort resurserna att röra sig med är få, eller så fort föräldrarna skiljer sig mm. utan teorierna menar att det är faktorer som kan spela en roll i varför en människa blir kriminell tillsammans med de resterande faktorerna som nämnts.

“Under min uppväxt hade jag ingen bra fadersfigur, min pappa fanns inte med i bilden. Men jag hade i alla fall min storebror” Kille,18

“Min pappa försvann så fort min mamma blev gravid med mig och alla pojkvänner hon haft under min uppväxt har jag jagat bort eftersom att de har behandlat henne som smuts” Kille,20

“Min pappa gick bort när jag var ung, men när han levde blev det mycket slag från hans sida. Jag var mammas pojke, även om vi också tjafsade ibland” Kille,25

“Jag har aldrig haft en bra fadersfigur, han kom förbi en gång var tredje år om han behövde något. Han brydde sig inte om mig eller min familj. När jag var 16 bad jag honom att dra åt helvete och slog honom när han kom och skrek på min mamma, efter det har jag inte sett honom” Kille,22

“Jag behöver ingen pappa, har aldrig haft någon, han bor utomlands. Jag har mina storebröder och det räcker för mig” Kille,19

“Nej jag har inte haft en bra närvarande pappa..” Kille,23

Som man kan se här ovanför har ingen utav intervjupersonerna haft en närvarande fadersfigur i deras liv och detta ser i princip alla kriminologiska perspektiv som en stor påverkan och faktor till om individen kommer att hamna i den kriminella banan eller inte. Det är inte bara resurserna som är viktiga faktorer, det är även det sociala kapitalet dvs sociala relationer mellan individer och grupper, och är särskilt viktigt för att skapa humankapital (kunskaper och förmågor) under uppväxttiden. Kriminologerna Felipe Estrada, Anders Nilsson och Jerzy Sarnecki menar att det har större betydelse än vad många tror när det gäller en närvarande och bra fadersfigur då man forskar i detta område. Individerna, i detta fall av det manliga könet, behöver en förebild att kunna relatera till och lära sig utav - i de flesta fallen utav samma kön. Utan en närvarande och bra fadersfigur, eller förebilder i allmänhet, söker man efter en annan att se upp till och beroende på uppväxten/tidigare erfarenheter väljer man någon som i vissa fall kanske inte är den bästa för en. Två utav intervjupersonerna berättade om att de hade sina storebröder som förebilder och att de också var/är i de kriminella kretsarna. Intervjupersonerna höll även med om att de själva eller storebröderna blev familjens överhuvud då en pappa inte fanns med i bilden.

“Storebrorsorna försökte man ta efter så mycket man kunde. Om din storebror har ett bra rykte i de kretsarna och respekt måste du också ha det såklart. Sen blir det väl så oavsett, man brukar se upp till sina storesyskon” Kille,19

“Mina storebröder var kända för att kunna slåss och vara smarta i den kretsen, då kan man ju inte va motsatsen och skämma ut dem. Plus så drog de in pengar till familjen samtidigt som de hade drogerna mm och jag kände att jag också ville ha det” Kille,18

De andra intervjupersonerna påstår att de inte gått i syskonens fotspår, i vilket fall inte med flit, de menar att förebilderna istället fanns ute på gatorna.

“När min pappa gick bort var jag alltid ute i området. De äldre grabbarna kom alltid med feta bilar och feta guld/silverkedjor, de åt alltid ute och verkade ha allt man kunde önska sig och framförallt respekt från hela områden. Man ville ha det dem hade, även om många av dem ofta skällde ut en om man rånat nån stackare på gatan, men det var väl mer för att de inte ville ha polisen i området eftersom att de sa att man skulle göra det på andra ställen” Kille,25

“Jag umgicks mycket med äldre och det blev att man ville vara som dem och göra det de gjorde, verkligen när man fick respekt i deras ögon även om man var mycket yngre. De blev som mina gangsterpappor, haha” Kille,22

“De som hade respekt i området var mina förebild, de har ju fått den av någon anledning”Kille,20