Teorier - varför man blir kriminell

Vad är det då som gör att människor väljer eller hamnar i den kriminella banan? Det finns så mycket olika faktorer och anledningar som spelar in i detta. Det kan vara en problematisk och otrygg uppväxt, alkohol och andra droger, genetiskt osv. Listan är lång och anledningarna varierar från person till person. Även att personerna inte har haft en närvarande pappa (eller allmänt dålig fadersfigur), samt undertryckt ilska mot samhället och känslan av otillgänglighet och utanförskap kan ha varit en utlösande faktor för beteendena.

I ungdomsåren är det vanligare än i andra åldrar att begå brott och ungdomar står för en mycket stor del utav brotten som begås i samhället (i vilket fall i Sverige). Genom att se på ungdomsbrottsligheten kan man analysera och se hur framtidens brott kommer att se ut och även hur ungdomarna själva mår i dagens samhälle, exempelvis hur de mår psykiskt osv. BRÅ (brottsförebyggande rådet) har gjort en studie om strategiska brott, vilket visade att vissa brottstyper är vanligare och förekommer oftare bland personer som dömts tidigt och därefter fortsatt att begå brott.

Misshandel och personrån kan man säga är typiska ungdomsbrott för den lilla kategori som är på väg in i en kriminell karriär. De ungdomar som begår många brott har relativt ofta problem i skolan eller/och hemma samt umgås de med andra ungdomar som har en positiv inställning till att begå brott exempelvis att råna och misshandla folk. Ungdomar som tidigt döms för rån, tillgrepp av motorfordon samt hot och våld mot tjänsteman, ligger i riskzonen för fortsatt brottslighet, alltså en infart till den kriminella banan.

I en intervju av David Engelis, publicerad på hemsidan “Brottsrummet”, med kriminologen Jerzy Sarnecki ställs många frågor angående varför man hamnar i den kriminella banan men även om vilka som begår brott och varför. En stor fråga är vem det är som blir kriminell och varför. Jerzy menar att det inte finns något som att utveckla en kriminell gen som gener som exempelvis benägenhet att utveckla alkoholism, däremot finns det en del ärftliga faktorer som i samverkan med miljön kan leda till att man kan utveckla en sårbarhet till att bli kriminell. Det är samspelet mellan genetiken och de sociala faktorerna som leder till att vissa begår många brott, begår grova brott samt hamnar i fängelse osv.

När Jerzy i intervjun av David Engelis får frågan om det är flest killar eller tjejer som begår brott svarar han “både killar och tjejer begår brott men killar begår fler och grövre brott än tjejer. Det är genetiska och biologiska skillnader mellan killar och tjejer som gör att killar exempelvis har mer muskler än tjejer och oftast har större tendens att visa aggressivitet än tjejer och detta kan då vara relaterat till exempelvis större våldsanvändning. Huvudsvaret är däremot troligtvis att det förmodligen beror på att tjejer och killar har socialiserat olika mönster, alltså olika sätt att bete sig på. Detta har en väldigt lång historia bakom sig att killar oftast löser konflikter med exempelvis våld medan tjejer oftast löser konflikter på annat sätt exempelvis genom konversera och argumentera”.

I en studie gjord av kriminologen Felipe Estrada och Anders Nilsson, “Kriminalitet och livschanser”, tar de upp saker som uppväxtvillkor, brottslighet och levnadsförhållanden som vuxen för de som i ungdomen gjort kriminella/brottsliga handlingar samt varför vissa väljer att fortsätta på den banan i vuxen ålder och andra inte. I denna studie tar de upp faktorer som kriminolgen Jerzy också nämnde i hans studie, exempelvis att det är väl belagt genom tidigare forskning samt nyligen gjord forskning att brottsaktiva ungdomar oftare än andra kommer från resurssvaga hem. Denna resurssvaghet kan vara olika faktorer och tar sig uttryck på olika sätt, exempelvis kan den röra familjeförhållanden, ekonomi, sociala problem och hälsa både psykiskt och fysiskt. När man ser till vuxna lagöverträdare, som är straffade och fängelsedömda, kan man konstatera att dessa personers uppväxt kännetecknas av problematiska förhållanden, i synnerhet gäller detta dem som redan i sin ungdom (i tonåren) var kända av polis och sociala myndigheter (Nilsson 2002; 2007). Våra handlingar i livet styrs utav vilka resurser vi har tillgång till samt vilka förutsättningar vi har att utnyttja dem, då de bestämmer till stor del vilka möjligheter och livschanser vi får som individer.

Kriminologiskt kan ett sådant resursperspektiv, som är nämnt ovan, tolkas inom ramen för olika teorier som tar upp och lyfter fram den sociala positionens betydelse för skillnader i möjligheter och livschanser samt/eller i termer av individernas sociala band.

Kriminologerna Felipe Estrada och Anders Nilsson menar att vid kriminologiska förklaringar av brottsligt beteende brukar den kriminelles förhållanden under uppväxttiden ses som centrala områden att utgå ifrån. Det finns däremot två perspektiv eller teorier som ser på uppväxttiden som centrala områden och beroende på perspektiv är det delvis skilda faktorer som framhålls. Det ena perspektivet, strainteori, betonar betydelsen av strukturella faktorer och utvecklades av den amerikanske sociologen Robert Merton och är en av de mest använda teorierna i världen (exempelvis utav kriminologer och inom polisen). Den franske sociologen Emile Durkheims teorier färgade av sig och hade mycket stort inflytande på Mertons slutprodukt av strainteorin. Det Durkheim menade var att kraftiga och snabba politiska, sociala, ekonomiska eller kulturella samhällsförändringar kan leda till en upplösning utav samhällets normsystem och detta har Durkheim valt att kalla för anomi. Dessa kraftiga och snabba ändringar kan leda till ett avvikande beteende hos befolkning menar han, som därefter kan leda till att individer begår självmord i större skala än i vanliga fall och en ökning av kriminalitet i samhället.

Det finns sedan ännu en stor kriminologisk teori som brukar användas som en utgångspunkt, den så kallade kontrollteorin som, istället för att lägga vikt på samhällets struktur som strainteorin, lägger tonvikt på familjens och skolans roll i socialiseringsprocessen och menar att det ligger en väldigt stor betydelse i individens sociala band - sociala relationer, delaktighet och investeringar - i samhället personen lever i. Strainteorin hjälper till att lokalisera orsakerna till variationer i brottslighet i den sociala strukturen då den lägger fokus på ojämlikhet i samhällena och menar att människan påverkas till att bli brottsbenägen beroende på omgivningen och miljön den lever i, samhällsstrukturen och den sociala strukturen. Kontrollteorin utgår istället från att människan redan från början är brottsbenägen: “frågan är varför vi inte begår brott, eftersom att mycket tyder på att vi skulle göra det om vi bara vågade”. Båda perspektiven pekar på problem eller brister, framförallt i ungdomen, som riskfaktorer för brottslighet och båda är relevanta för att se varför en person blivit kriminell då det kan bero på från person till person. I det ena fallet lägger man tonvikt på begränsade möjligheter och i det andra på bristande social kontroll.